Är tillit viktigt?
Är det så avgörande att livet inte kan fungera annars?Svaret är ja, om man med tillit menar människans upplevelse av att höra till och vara behövd och uppskattad. Detta är vår grundläggande meningsfullhet som gör att vi kan känna sådant som trygghet, välbefinnande och glädje.
Existentiell tillit är svårare idag
Vår tids sammanhang är mer komplexa och mindre förutsägbara. Informationsflödet och förändringshastigheten gör det svårare att ha koll och veta vad som kommer att hända. Det tar därför mer kraft att analysera och hitta det verkligen goda och trygga i tillvaron. Så länge vi inte ”hittat” det så är vår hjärna mer upptagen av sin beredskap att inte drabbas av något som är ont eller farligt.
Av historiska överlevnadsskäl är denna förmåga att undvika fara livsavgörande för oss. Vår uppmärksamhet på det ofarliga, eller det som fungerar som vi önskar, kommer i andra hand. På detta sätt försöker människan upprätthålla en existentiell tillit som bygger på vår tro att livet går vidare, det kommer att ordna sig. Hjärnforskningen har funnit att vi har helt olika centra och funktioner i vår hjärna för dessa två sidor i tillvaron. Det är helt enkelt så att, ”Bad is stronger than good.”
Den sociala tilliten
Kan vi påverka förutsättningarna för tillit? Att ändra på hela livet eller samhället blir då ingen framkomlig väg. Däremot så finns det en aspekt av tillit som verkligen går att påverka och som snabbt får effekt på människans upplevelse av trygghet och välbefinnande. Jag tänker då på den tillit som finns människor emellan. Den som uppstår i en grupp när allt fler lyckas tänka och agera på ett förväntansfullt och uppskattande sätt gentemot varandra. Det meningsfulla sammanhanget och samhörighet är ett område som kan hjälpa vår hjärna att lägga större fokus på den goda sidan i tillvaron.
Hur ska man börja?
Tillit börjar med tilltro till andra. Det viktigaste verktyget har jag därför själv i mina tankar om människor jag möter. Någon kanske tycker att det är chefens ansvar för arbetsmiljön som pekar på att det är hen som ska fixa tilliten. Men chefer är också människor och rädslan att inte duga, inte vara uppskattad eller inkluderad i gruppen kan drabba alla. Därför är vägen mot ökad tillit en gemensam sak på en arbetsplats. Det finns goda strategier och metoder för detta sociala underhålls- och förbättringsarbete.
Genom att träna både själv och tillsammans kan vi förändra vårt sätt att tänka, att vara och att göra. Tillit är på så vis en träningssak enligt vår tids hjärnforskning.
En annan balans
För några år sedan skrev jag en liten samtalsbok för arbetsgrupper, ”Vem har gjort slut på mjölken”. Den handlar om den sociala arbetsmiljön på ett bageri. Jag använde inte tillit som rubrik där, men den röda tråden i boken handlar om hur balansen mellan ”rädslans makt och kärlekens kraft” påverkar både individen och en hel arbetsgrupp. Det är ett sätt att beskriva två olika fokus som vi behöver förstå och bemästra. Boken visar på en modell för att påverka tilliten på en arbetsplats som bygger på nyfikna och förväntansfulla frågor. Dessa öppnar för en dialog som förstärks av ett uppskattande sätt att lyssna och bidra. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas:
Det är förvånansvärt enkelt egentligen att byta en upplevelse av osäkerhet mot en upplevelse av tillhörighet, rentav stolthet över vem man är och vad man tillhör.
Dialog som verktyg
Dialog är ett bra ord för denna metodik. Det behövs utforskande och meningsfulla samtal där alla känner sig betydelsefulla. Det kan ske på arbetsplatsträffen, medarbetarsamtalet, fikapausen eller andra tillfällen. Nyckeln är att man lyckas vara nyfiken, förväntansfull och uppskattande i sitt sätt att vara.
Tilliten är produktiv
När denna sociala färdighet förbättras så påverkas inte bara tillit och välbefinnande. Det har visat sig att analysförmåga, kreativitet och samarbete förbättras när ”tillitsdelen” av vår hjärna får träning och näring.
Mina sista tankar om tillit för detta året
Visst är detta med tillit ett spännande område där man kan botanisera i forskning om både organisering, ledarskap och hjärnans funktioner. Jag återkommer i januari med fler funderingar.
av Anders Hanson
Alingsås den 12 december 2018